Mina mockasiner har expanderat

Skillnaden i temperatur mellan ett sommarvarmt Stockholm och ett för årstiden svalt Malaysia är enorm. Efter en omsorgsfull morgonapplikation av fuktkräm och ett lager flickvänsordinerat solskydd så kände jag hur svetten riktigt kämpade för att nå ut ur porerna. Men en tiominuterspromenad till kontoret räckte för att perspirationen skulle segra och tunga, salta vattendroppar sega sig ner för näsan och via hakan till skjortan. "Sweating bullets", som vår Asienchef uttryckte det. Mina tidigare tighta tobaksbruna mockaloafers sitter nu löst och ledigt på foten. Kanske är det första steget mot avslappning.

I entrén till det 20 våningar höga kontorskomplexet forsar ett vattenfall fram. Tydligen Feng Shui. Symboliserar de våldsamma mängder pengar som ska flöda in i de framgångsrika hyresgästernas kampkassor.

Vår närmaste granne är Malaysisk tv:s väderkanal. En person sitter i ett rum fullt av tomma pärmar och tittar på YouTube-klipp med hårfagra japanska popband. Eftersom klimatet är löjligt stabilt så har de inte allt för mycket att göra. Bara att copy/past på gårdagens väder. En dag kommer det säkert ett överraskande snöoväder och när allas blickar för första gången på 32 år riktas mot väderkanalen kommer de att på sant sovjetiskt manér förneka all kännedom om väderomställningen.

På vårt plan finns även två bönerum, uppdelade för män och icke-män. Snart ska jag ta mig en titt och och se vad som döljer sig bakom "Prayer Room, Men".

Bild nr 2 föreställer en filminspelning på gatan nära mitt hotell.

Framme, svettig, nöjd

Iförd hotellets bländvita kimonotunna morgonrock avnjuter jag det idoga surrandet från luftkonditioneringen och hoppas innerligt att uppkopplingen kommer att klara av den här posten.

Anlände vid lunchtid och har ägnat dagen åt att utforska det omedelbara närområdet, inklusive hotellfaciliteterna. Kändes som att vara 10 år och springa på upptäcktsfärd med lillasyster ombord på en Gotlandsfärja, skillnaden skulle möjligen vara värmen och att ingen försökte sälja lyckoamuletter till en på den tiden. Min utsikt är ett skönt virvarr av skyskrapor och halvt raserade äldre hus, parkeringsplatser och palmer. Strax utanför entrén trängs ett antal små skjulliknande restauranger, byggda av plåtsjok och plankor. Av någon anledning har alla som besökt Malaysia varmt rekommenderat maten som serveras där. Antingen är den så genuint läcker som alla säger, eller så är det någon form av pennalism där varje ny våg av besökare illistigt luras att begå samma magvrängande misstag som den föregående. Jag hoppas och tror på det första alternativet.

Träffade en skön malaysier vid namn Yogi på vägen över. Han påminde om en evig sanning kopplad till plåtskjulsrestaurangerna: är det mycket folk där och kö ut på gatan är det antagligen ett bra ställe. Det var för övrigt så vi första gången hittade det fantastiska bageri som ligger gömt på en bakgata strax norr om domen i Milano där de serverar degknyten fyllda med mozzarella och tomater som gräddats så varmt att de får en lätt friterad yta. Kön ringlar lång utanför oavsett tidpunkt. Namnet på de underbara små kreationerna gäckar mig för tillfället.

Yogi nämnde också att man kan ta en kort tur ner till Malacca vid kusten strax söder om KL. Där ska finnas en hel del kolonialhistoria bevarad. Låter det inte lockande att få tillbringa en skållande tropisk sommardag i skuggan på verandan till ett ståtligt hotell, byggt i brittisk stil där vitklädda kypare diskret fyller på ens isté. Jag och min linnekostym ska undersöka saken.

De onda dockorna och den stora överraskningen

Har du någonsin funderat över vilket svenskt företag som är det allra mest onda? Den som inte tänker efter särskilt noggrant kommer troligen dragande med standardsvar i stil med Bofors eller Vattenfall. Själv vill jag peka ut en aktör vars nattsvarta nidingsdåd går långt över så enkla synder som att sälja granatkastare till indier eller flytta en och en annan östtysk by för att bryta brunkol.

Ironiskt nog använder jag den internetuppkoppling detta företag dyrt har sålt mig för att förmedla min anklagelse till er. Ni har säkert sett reklamerna med gulliga dockor, alla nogsamt utvalda för att täcka in så många demografier som möjligt på ett charmigt och lite schablonartat sätt. Men när ljusen slås av och reklamfilmen klippts färdigt är jag övertygad om att en ond kraft gjuter liv i de här dockorna och att de i gemensam tropp marscherar rakt till företagets kundservice.

Min erfarenhet är denna: för mer än fyra månader sen gjorde jag misstaget att nappa på en telefonnasares honungssöta erbjudande om uppgraderat bredband om jag samtidigt tecknade mig för fast telefoni. Nu hade jag inte för avsikt att använda mig av telefondelen av erbjudandet, som en sann homo futuris så är jag alltid mobil, men det skulle enligt den lismande säljaren inte kosta mig något under det första året och sen fritt kunna sägas upp. Summa sumarum skulle mina kostnader för allt detta inte överstiga vad jag redan betalar. En bra deal helt enkelt. Men ack så jag bedrog mig - den första räkningen avslöjade säljarens falskhet då telefonin stirrade mot mig som en väsentlig post. Lurad och skändad (på ett dåligt sätt) har jag nu ägnat en sammanlagd, effektiv tid av 3-4 timmar med att sitta i telefonkö och dividerandes med de onda dockorna. Ingen har varit direkt otrevlig, men efter att tre gånger ha fått beskedet om att de ska lyssna igenom ljudfilerna från försäljningstillfället och rätta till misstaget, senast igår, men innan dess för två månader sedan - så känner jag hoppet tryta. Interaktionen med företaget får mig inte att känna mig som en högt värderad kund, utan som en urvattnad trasa som kundtjänst snyter sig i gång på gång.

Nu till något roligare! Igår hade listiga hjärnor slagit sig samman och ordnat en överraskningsfest med anledning av min kl-trip. Att säga att jag blev överrumplad är en mild beskrivning av vad som hände. I pausen på Sverige-England (Tack U21 för att ni återgett mig tron på svensk fotboll!) så skulle vi av olika skäl flytta en mindre sideboard några 100 meter på Kungsholmen. Väl framme i den lägenhet där möbeln skulle upphämtas hade den växt till en dubbelsäng. Jag är inte den som gnäller, även om vår arbetsinsats plötsligt hade växt med det tiodubbla. I rummet bredvid så ska det finnas verktyg med vilka sängen kan demonteras, men visade sig istället innehålla en bred skara vänner. Inte nog med att vi slapp släpa säng, jag fick en fantastisk avskedsfest! Stort tack till alla inblandade.

Praktikaliteter - 70% skatt

Med en storartad kraftansträngning övervann jag semesterlättjan och masade mig in till jobbet för en telekonferens där krocken mellan svensk och malaysisk skattelagstiftning diskuterades at some length. Kontentan av den lösning vi landade i är att jag undviker en 70-procentig skatt vilket skulle varit magstarkt även med svenska mått mätt.

Letade febrilt efter en guidebok av snäppet roligare snitt, inte standardvarianterna med de något torra och själadödande steg-för-steg beskrivningarna av hur man bäst bör närma sig ett specifikt museum. Återvände dock tomhänt, men med en idé om att improvisation har funkat bra tidigare.

Imorgon ska jag ta itu med de allra ondaste av varelser. Mer om det senare...

Idoga förberedelser i ett sommarhett Stockholm

För ett par veckor sedan damp det ner ett efterlängtat besked: vår svårflörtade storkund i Malaysia hade godkänt mitt konstfullt hopknåpade CV. Det sista hindret var alltså undanröjt och nedräkningen till min tremånadersvistelse i Kuala Lumpur kunde börja.

Nu återstår mindre än en vecka, planet lyfter vid ettiden på söndag.

Förutom de praktiska förberedelserna som mest gått ut på att investera i kläder som ser propra ut men inte får en att avlida i en nästan 40-gradig värme, så har jag tagit mig tid att pumpa en tysk kollega på allsköns råd. De viktigaste var nog följande:

1. Säg inte nej rakt upp och ner i affärssammanhang. Var istället artigt, brittiskt undvikande
2. Är du över 190 cm så kan du inte räkna med att hitta byxor som passar
3. Den bästa maten står att finna i enkla garage som öppnas ut mot gatan. Obscent billigt och oerhört genuint

Nu är jag lyckligtvis begåvad med en stålmage som hittills tjänat mig väl och en aptit som alltid måste blidkas, varför punkt tre förefaller särskilt lockande.

En vänlig doktor stack nålar i mig igår, hepatit i ena axeln och salmonella i den andra. Förutom en nota på 800 kr så fick jag mig några förmanande blickar när det framkom att jag skulle åka redan samma vecka och att det var minst 20 år sedan jag injicerade några större kvantiteter utspädda bakterier. Lyckligtvis uppskattade min fästmö mina små plåster och väntade tålmodigt i ett väntrum fullt av skärgårdsmuppar som suktade efter sin nästa dos TBE-vaccin.

Tror att alla väsentliga förberedelser är avklarade. Några tips om vad man behöver ha med sig för att klara 3 månader i Kuala Lumpur?