Nya bekantskaper

Under en längre promenad i lördags så var jag plötsligt vagt vilse. Inte helt bortkollrad, men gick gatan fram något långsammare än vanligt och spanade efter välkända riktmärken. De distinkta skyskraporna gör att man alltid kan orientera sig tillbaka till en välbekant plats, men det är samtidigt väldigt svårt att använda dem för att lista ut exakt var man är då deras storlek kan grundlura ens avståndskalibrering. Plötsligt så hör jag att en ung man ger mig en komplimang för mina skor i förbifarten. Fåfäng som jag är så kan jag inte låta bli att stanna upp och samspråka en stund.

Anthony, som mannen visade sig heta, arbetar som gitarrist i ett husband på en nattklubb en bit utanför kl. Intressant nog är han inte från Fillipinerna, vilket verkar vara normen för de flesta andra fasta akter. De vackra fillipinska sångrösterna ska tydligen vara anledningen till detta. Efter kort tag kommer det fram att hans syster ska åka till Stockholm i höst för att arbeta som sjuksköterska på Karolinska. Anthony frågar lite oroligt om det finns gott om andra malaysier i Sverige. Mitt spontana svar på den frågan var att jag inte tror det, mig veterligen har jag aldrig träffat någon innan jag kom till kl.

När vi har samtalat några minuter så erbjuder jag mig att sätta mig ner med hans syster och berätta mer om hur Stockholm och Sverige fungerar. Som sann lokalpatriot så vill jag naturligtvis ta varje tillfälle i akt att marknadsföra min hemstad och få tillfälliga långväga besökare att känna sig välkomna. Vi bestämmer löst att vi ska höras till nästa helg och försöka ses alla tre.