Rapportskrivning

Våren 2003, vilket känns som evigheters evigheter sen, avtjänade jag en 15-veckors praktik på ett konsultföretag. Det var i sluttampen av den förra lågkonjunkturen och vi hade inte allt för mycket att göra. Personalstyrkan var dimensionerad därefter vilket ledde till att jag fick agera allt-i-allo med ansvar för allt ifrån kopiatorn till att ta emot inkommande samtal till växeln. Relativt tidigt fick jag sitta med på mitt livs första personbedömning, eller assessment som vi säger utan att skämmas över det anglosaxiska intrånget. Jag satt som en tyst mus i ett hörn och tog anteckningar allt medan konsulten vred och vände på kandidaten. Inte bokstavligt, men det kan väl kännas så när man själv får genomgå alla test och de tuffa intervjufrågorna. Sen kom nästa uppgift: att utifrån det jag sett och de tillgängliga testresultaten skriva ihop någon slags rapport kring kandidatens alla förtjänster och tillkortakommanden, en rapport som naturligtvis noga synades i sömmarna av den ansvariga konsulten. Det gick fort och med ett godkänt resultat. Ryktet gick och jag fick sitta med på fler och fler bedömningar, spökskrev fler och fler rapporter.

Jag minns inte riktigt när det skedde, men en vacker dag fann min handledare att jag var mogen för min första egna bedömning. Men utan någon annan att skriva min rapport åt mig.

Under årens lopp så har jag hunnit färdigställa ett antal rapporter av varierande omfång. Jag har spenderat ett antal hundra timmar inbegripen i livliga diskussioner med kunder om hur de på ett optimalt manér kan använda de kandidater jag bedömt och på bästa sätt läsa de rapporter jag lämnat efter mig.

Det assessment center jag nu för andra gången är inbegripen i medför också en del skrivande. Eftersom det är engelsmän som utformat övningarna och allt innehåll så är det också engelsmän som specificerat rapportformatet. Och det är inte nådigt. Vi samlar väldigt specifik beteendeinformation inom ett antal kompetenser och för ett antal övningar. Med grund i denna detaljerade information dras sedan slutsatser om styrkor och utvecklingsområden. Men att läsa den detaljerade informationen blir lite som att ta del av en undermålig mellanstadieuppsats: först gjorde hon det, sen sa hon så, vilket visar att hon behärskar x. Utrymmet för kreativitet är minimalt. Men engelsmännen verkar över allt annat respektera tyngden i en väl genomarbetad 15-sidig rapport. Även om den mest intressanta informationen antagligen finns i den inledande sammanfattningen.