Utsikten från vårt projektkontor
Skönaste namnet på en plåtskjulsrestaurang
Denna och nästa vecka kommer jag vara strängt upptagen med arbeta för en kunds räkning. Vid min sida har jag fyra underbara britter. Förutom att vara pragmatiska och allmänt sköna individer så har var och en av dem en egen, särpräglad brittisk dialekt. Min absoluta favorit är Sinclairs välvårdade och perfekt intonerade, lätt aristokratiska variant: "Well one can only do one's best I s'pouse". Han uttalar ofelbart years som "hyeeahs". Förutom att vara fenomenalt artig och väluppfostrad så låter han vänligare än... Sen har Chris som är stolt innehavare av en utpräglad Londondialekt, vars joviala grovkornighet står i skarp kontrast till att han är doktorerad psykolog och en välrenommerad psykometriker. "You's all right then mate?", kan det låta när man kliver in på kontoret. Även om jag verkligen gillar det engelska språket som sådant så anser jag att britterna har charmen helt på sin sida när det kommer till själva uttalet. Nu är jag förvisso inte så särdeles vitt bevandrad i amerikanska, nya zeelaändska och australiensiska dialekter, men ett riktigt schablonmässigt New York-judiskt uttal har helt klart sin charm.
Yogi från planet, meddelade i morse att han har blandade förhoppningar inför Michael Owens debut i Man U. Får han bara speltid så kan han lyckas löd expertbudet.
På väg hem efter ett tolvtimmars rapportskrivningspass, endast avbrutet av korta promenader för att fylla på koffeindepåerna, så kunde jag räkna upp till fem personer som planlöst stod och hängde på olika gator och i olika stadier av avslappning. Svårt att avgöra om de väntade på något, eller om de bara bestämt sig för att ta det lite lugnt. Som mannen på bilderna ovanför. Han förflyttade sig ungefär ett halvt kvarter på fyra timmar, vad jag såg så låg han bara ned.
Jordnötter i skal som rostats över en träkolseld är oförskämt gott.
gullo!
SvaraRadera