Hårt arbete

När det kommer till hårt arbete skulle jag spontant beskriva mig som en periodare. Under ett par veckors tid kan jag verkligen njuta av sena kvällspass och helgmanglingar för att få in en riktigt snygg offert eller konstfärdigt utformad slutrapport. Sen infinner sig ofelbart en viss trötthet där man som mest går på 60%ig kapacitet. Lika viktigt som det är att kunna lägga in en extra växel när omständigheterna (kunderna) kräver det, är det kunna njuta av de slappa perioderna. Att inte skämmas för att gå hem klockan tre, eller ta en tvåtimmars shoppinglunch med seriös skvallerfika kort därefter.

Denna och förra veckan har jag jobbat extremt hårt och jag ser fram emot en späckad helg. Det har varit väldigt enkelt och smärtfritt att glida in i långa arbetsdagar av ett antal anledningar:

1. Jag har en tiominuterpromenad till vårt kontor och det tar tjugo minuter till projektkontoret hos vår största kund. Även om jag sitter och pusslar ihop rapporter till åttatiden, så har jag ganska många timmars fritid.
2. Inga distraktioner i form av fästmö, vänner, familj, organiserade aktiviteter, hobbys, hushållssysslor (jag skäms inte för att erkänna att jag kör allt på kemtvätt här) eller annat som skulle kunna betecknas som normalt liv.
3. Vetskapen om att detta är ett uppdrag som löper över en begränsad tid gör mig mer benägen att inte söla. Är det inte gjort i tid får jag ingen andra chans.

Kan tänka mig att ovannämnda faktorer är några av de främsta anledningarna till att företag väljer att sstoppa in expats i sin verksamhet. Vi jobbar helt enkelt stenhårt.