Strax innan vi passerade gränsen till Singapore så stannade vi till vid en vägkrog för en snabb bensträckare. Jag sprintade fram och han köpa mig en kaffe som för enkelhetens skull serverades i en plastpåse med sugrör. Kaffet hälls alltså direkt i en plastpåse där man håller i två små snöröglor som sitter fast i påsens ovankant. Efter ett visst balanserande så lyckades jag få i mig det av kondensmjölk söta kaffet. På andra sidan gränsen bjöds samtliga bussresenärer på en kopp kaffe, medan vi skumpade sista biten in till vår slutdestination. Jag var för snål för att tacka nej, men visste någonstans att jag inte behövde eller ens ville ha en till kopp, så jag satt och blickade ut över Singapores förorter med en varm pappmugg i handen. En pappmugg med ett uselt lock skulle det visa sig. För varje litet skump som bussen tog så letade det sig ut en skvätt kaffe som obönhörligen hittade fram till min hand. Jag virade flera lager servetter runt koppen, men blev ändå aningen klibbig i slutändan. Kaffet förblev odrucket och jag förbannade i tysthet min girighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar