3 raser

Jag har hållit på det här ämnet en längre tid nu: gjort mitt bästa för att prata med kolleger och andra expats jag stött på, läst dagstidningar och fiskat på nätet. Med en juice och fritt bredband på Starbucks känns det som att stunden är kommen.

Efter att under majoriteten av mitt liv ha levt i ett så etniskt homogent samhälle som det svenska (det är klart att det finns ett flertal folkgrupper i Sverige, men ingen enskild är så stor att den har någon direkt politisk inverkan) är det intressant att få vistas i ett där tre tydliga folkgrupper delar på tillgångarna och det begränsade utrymmet.

På den tid då britterna agerade kolonialherrar och härskade över ett vidsträckt territorium där solen aldrig gick ner, så fann de för gott att skeppa mängder av kineser och indier till Malaysia för jobba i tenngruvorna eller på plantagerna. Detta spädde på de redan ansenliga minoriteter som redan fanns i landet och livnärde sig på en livlig handel. Kineserna ansågs flitigast och innehade ofta de ansvarposter som inte besatts av britterna själva.

Efter det att Malaysia blev fritt och enades under mitten av 1900-talet. Så har ursprungsbefolkningen, malaysier eller bhumis kallade, sakta flyttat fram sina positioner i egenskap av att vara i numerär och politisk majoritet. Malaysierna utgörs egenligen av ett antal olika folkslag, men enas av att vara mer "ursprungliga" än indier och kineser. En Malaysier är per definition muslim, även om graden av praktiserande tycks variera från delstat till delstat. Ett antal lagar existerar som har till uppgift att tillvarata och stärka malaysiernas intressen, till exempel måste ett företag som vill noteras på börsen ha ett minst 30%igt malaysiskt ägande. Universiteten har strikta kvoter för att fördela de intagna, vilket ofta innebär att kinesiska eller indiska studenter inte antas även om de har utomordentliga betyg. Det kan också vara svårt för företag att vinna åtråvärda kontrakt i offentliga upphandlingar om inte någon av nyckelposterna i företaget innehas av en malaysier.

Trots denna mycket medvetna diskriminering så finner man många kineser bland landets rikaste och mest framgångsrika näringsidkare. Det allmänna omdömet (så vitt jag lyckats utröna) tycks också peka ut kineserna som särskilt entreprenöriella och företagsamma. Klart är att kinesiska föräldrar investerar väldigt stor del av sin inkomst i barnens skolgång.

Samtidigt med det ovannämnda så pågår kampanjen 1Malaysia som syftar till att ena de tre raserna (deras ord, inte mitt) och främja en harmonisk samvaro dem emellan.

För malaysiernas del så verkar effekten av att tillhöra de gynnade ha varit blandad, på samma gång som politikerkasten nästan uteslutande utgörs av malaysier, så finner man dem också i alla klassiska lågstatusyrken, från spärrvakter till städare.

Än så länge har jag inte lyckats lista ut så mycket vad gäller indierna, men jag återkommer så fort jag vet mer.