Backpackers

I fredags kväll var jag mer än lovligt mör efter en vecka av nya intryck, högt arbetstempo, jet lag och ett nyligen avslutat gympass. Styrde mina steg mot en närbelägen gata där restaurangerna ligger som packade sillar bredvid varandra i hopp om en god middag, något svalt att dricka och en stunds avkoppling. Ett snabbt varv på gatan senare så satt jag i en högriggad bambustol på en uteservering och njöt av en kall läsk och den hastigt mörknande tropiska himlen. Det var inte svalt, men inte heller för hett.

Det tar inte lång tid innan två killar slår sig ner vid bordet bredvid mitt och beställer in varsinn öl. En av dem, en blond kille runt 20, frågar mig vart jag kommer ifrån och vi kan snabbt konstatera att vi båda är svenskar. Han var inne på sin sjunde månad, med en total budget på 14 000 kr. Amerikanen hade flytt ett mördande tråkigt arbete inom statsförvaltningen och det höga tempot i Washington. Samtalet gled snabbt in på världspolitik, där jag och amerikanen turades om att efter bästa förmåga förklara hur världskonjunkturen fungerar för 20-åringen från Växsjö. Han har säkert haft roligare kvällar.

Av någon anledning; lättja, komfortbehov eller att jag i nuläget har mer pengar än tid, så har jag aldrig känt mig lockad av backpackandet eller tågluffandets vedermödor. Inte ens som ung, fattig student ville jag axla en 60-litersryggsäck och dela sovsal med holländska volontärer som tycker att man är en riktig brat om ens budget överstiger 2 euro om dagen. Men, men, det kanske finns njutningar i ryggsäckandet som jag är för gammal för att se...