Den lilla röda knappen

Med en trettiogradig värme och hög luftfuktighet så kan jag kallt konstatera en sak: man duschar ofta. Jag är ingen tvångsmässig vaneduschare som kastar mig efter munstycket vid minsta tecken på perspiration, men omständigheterna tvingar in mig i kabinen med täta mellanrum. Efter ett antal hetsiga besök på hotellets gym, har jag mycket varm masat mig in i duschen för att mötas av iskallt vatten som närapå gett mig både en och tre hjärtattacker. Min taktik, som jag av ren överlevnadsinstinkt tvingats utveckla, har gått ut på att mycket sakta börja med strålen mot fötterna och arbeta mig uppåt. Ett förhastat ryck och jag känner genast hur kroppen fullkomligt chockas. Ibland har jag hoppat över schamponering enkom för att jag inte vågat utsätta huvudet för det kalla. Oberoende av hur jag vridit och vänt på kranar och munstycken har vattnet förblivit arktiskt.

Igår upptäckte jag en liten röd knapp på utsidan av badrummet, precis bredvid lysknappen. Jag tänkte i mitt stilla sinne att den kanske var kopplad till golvvärme, vilket kändes som en onödig lyx i ett land utan novemberkalla frostnätter. Den fick ändå stå på. Döm om min förvåning när jag plötsligt hade varmvatten i duschen.