Skjortor

Innan jag åkte fick jag tipset att klä mig konservativt, även när jag inte arbetar. Att rata flip-flopsen, arméshortsen och den urtvättade t-shirten som tycks obligatoriska om man är västerländsk turist och medeltemperaturen är över 15 grader. Istället är det skjortor och tunna linnebyxor eller chinos som gäller. Jag har aldrig varit en stor förespråkare av mansbenet som ens tillnärmelsevis estetiskt tilltalande, men även bortsett från denna ståndpunkt så hade jag föredragit en byxa i ett lätt naturmaterial framför shorts.

Överlag så skulle jag vilja slå ett slag för tyger som är glest vävda. De behöver inte vara tunna så länge de inte packats samman till ogenomtränglighet. Ibland kan den tunnaste bomullsskjorta vara som gladpack. Satsa på en Oxford istället. Grövre vävar har också fördelen att de ser mycket vackrare ut ostrukna.

Med jämna mellanrum ser man här kvinnor i burka. Det jag kommit att fascineras av på sistone är vad de väljer att kombinera detta med. I eftermiddags passerade en hel grupp yngre kvinnor bordet där jag satt och sörplade cappuccino, skylda från topp till tå i böljande svart tyg. En av dem bar på en påse med texten "Party Princess", i präglade guldbokstäver mot en vit botten. Vid ett tidigare tillfälle såg jag ett par, hon svartklädd och han i en utstyrsel som en Big Brother-deltagare anno 2002 hade varit stolt över: stentvättade jeans med "kreativa" sömmar, t-shirt med snörning och tribaltryck, samt en keps av okänt ursprung. På det hela taget utgjorde de en intressant kontrast där de kom gående, hand i hand.